I dag gör jag min sista dag som Studentkåren i Sundsvalls ordförande.
När jag tillträdde posten för två år sedan kunde jag aldrig ana vad som väntade; denna resa har varit lärorik bortom vad ord kan beskriva - och för detta kan jag inte tacka några andra än er, våra medlemmar.
Idag tar inte bara mitt ordförandeskap slut, utan även min tid i vårt studentliv, där jag ständigt varit engagerad sedan 2019. Under dessa fem år har många motgångar kommit, men trenden har ändå alltid gått tydligt uppåt.
Sundsvall må ha ett litet studentliv, men vi slår högt ovan vår vikt. Det fina med vårt lilla studentliv är att vad som helst är möjligt här; de senaste åren har vi arrangerat evenemang med över 800 deltagare, haft spelningar med stora artister och abonnerat oroväckande många hoppborgar - allt på initiativ av våra medlemmar och samarbetsföreningar.
Under de senaste två åren har jag fått den stora äran att vara ordförande i en organisation som utvecklats mycket och åstadkommit många bra saker. Nya bidrag har förhandlats fram, vår närvaro i den nationella studentpolitiken har stärkts, en doktorandsektion har startats upp, och stämningen mellan alla studentföreningar är på topp. Kronan på verket är givetvis att vi snart har ett eget kårhus. Inget av detta hade såklart varit möjligt utan våra medlemmar och samarbetsföreningar.
Härnäst fortsätter mitt engagemang för studenter i SFS - Sveriges Förenade Studentkårer, där jag fått det stora förtroendet att vara styrelseledamot.
Det är vemodigt att kliva av denna post; särskilt med tanke på hur många bra saker som är på gång. Jag kliver dock av med en bra känsla i magen. Dörren står på glänt för en bra framtid för organisationen och vårt studentliv.
Jag vill tacka alla som på något sätt varit kåraktiva under de senaste 5 åren för alla galna idéer, diskussioner och aktiviteter man blandats in i. I synnerhet vill jag tacka alla som varit studentrepresentanter, och därmed offrat sin lediga tid till att göra tillvaron bättre för andra studenter. Jag vill också tacka alla linjeföreningar och kulturföreningar för ert stora engagemang och för att jag fått svinga ordförandeklubban under många av era medlemsmöten - ni är de verkliga hjältarna. Det finns också många personer som jag skulle vilja rikta stora tack till - men det blir lite knepigt att göra här och nu, så det får räcka med hederligt: ingen nämnd, ingen glömd.
Och med det sagt får jag helt enkelt säga: Ödmjukaste tack för att jag har fått företräda er. Jag kommer aldrig att glömma er. Erik Lund
Comments